Falekvarna by ingår numera i Slöta socken, men utgjorde tidigare en egen socken. Byn ligger utmed kvarnbäcken, som rinner upp vid Gerumsberget och rinner sedan mot nordost.
Redan under medeltiden omtalas Falekvarna, vilket antyder vattendragets betydelse i det annars relativt vattenfattiga landskapet. Kaniken Karl skänkte den 11 mars 1285 sin gård Saleby med Falequern till biskopen i Skara. Ytterligare en kvarn donerades år 1389.
År 1645 kartlades byn och i sitt ”Notarium explicatum” uppger J.B. Gyllensting att ”Falequarnar” bestod av tretton hemman som löd under ”Orreholms Frijherrskap".
Falekvarna var en utpräglad kvarnby, men samtidigt spelade jordbruket en viktig roll. Utsädet för hela byn var tre tunnor. Det skördades årligen 88 lass hö. Tolv av gårdarna hade en egen kvarn. Några omnämns dock som frälsekvarnar, dvs. de löd under någon storman eller någon ur prästerskapet.
Kvarnarna var i högsta grad beroende av varandras vattenflöde. För att exempelvis Krusekvarn skulle få vatten för sin drift måste samtidigt Tomtens och Bondehemmets kvarnar släppa fram vatten.
Det har aldrig funnits några egentliga vattendammar till kvarnarna. Den lilla bäcken har gett tillräckligt med vatten för att driva vattenhjulen.
I Falekvarna har det funnits sammanlagt tretton kvarnar på en sträcka av ca. 2 km. Idag återstår sex kvarnbyggnader i varierande skick, tre tydliga kvarngrunder och två tydliga vattensystem för kvarnar som idag inte längre finns kvar.
Området är av riksintresse. Slöta Natur och Hembygdsförening har i samarbete med Falköpings kommun och Riksantikvarieämbetet, och med bidrag från dessa, renoverat Tomtens kvarn och Mellomkvarn. Hembygdsföreningen svarar numera helt för driften.
Mer information om Mellomkvarn och Tomtens kvarn finns under fliken "De gamla kvarnarna".